Och sen va allt förstört

Åååh, helvetes fan. Matematiken kommer ALLTID och gör min på dåligt humör. Vem tror den att den är. Dagen har gått bra, nej väldigt bra till och med, och nu sätter jag mig och pluggar äckliga siffror. Klara ett tal, härligt. Klarar ett tal till, shit jag kan ju de här kanske! Klara ett tal till, HAHA SUCKERS!

Sen kommer det. Talet som förstör min entusiasm, självförtroende och otroliga flow. Till en början så ger jag inte upp, jag kan ju de här nu! Men efter att jag har suddat så mkt på pappret så man knappt ser rutorna för de är så kladdigt så kastar jag suddet i väggen och slänger mig på datan. Isak, hjälp mig.

Snäll som han är så väntar han tålmodigt på att jag svär och förklarar problemet. Först fattar han inte problemet, jag va inte så bra på att förklara först. Han fattade inte vad substitutionsmetoden va. Men han kom på de sen. Toppen. Men han förstår typ inte hur jag inte kan förstå. Alltså så är jag dummare än han ens kan tänka sig. Då lackar jag och slänger bort matten. Vi tar de en annan dag.
/C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0