YO dagbok, dag 1
Idag var min första dag på min YO plats, dramaten. Pappsen jobbar där ibland (mamma har också gjort de) och han va snäll och kirra platsen åt mig.
Dagen börjar med att jag vaknar av att pappa ringer och säger att jag ska vara där typ vid ett. Oki, jag känner mig sisådär. Men de är bara upp och duscha. Ingen som kan köra mig så jag tar mig en trevlig promenad till bussen, typ 20 min. Grejen är den att de hade regnat så vägen mellan åkrarna va inte lite lerig.. Så hejdå svarta skor och hej bruna. Fint.
Kommer så småning om fram till den stora staden. Hm, tunnelbana, buss eller gå? Jag är ju trots allt sjuk så de är bra att spara på krafterna. Så jag tar tunnelbanan. Messade med MrIsak som kan de där med tunnelbanor och han sa att jag skulle ta blåa linjen till kungsträdgården och de lät ju vettigt tyckte jag. Han sa att den låg långt ner men de kan ju inte vara så långt liksom. Jag hade mycket fel.
Jag kommer fram till tunnelbanan. Åker ner för en rulltrappa. Åker ner en till. Och sen en till. Sen en trappa. Då kommer jag ner till de blåa helvetet. Seriöst, de är såhär jag ser framför mig helvetet. Det är stockholms djupaste håla.
Jaha, inte en levade själv fanns de här heller. Vart ska jag? Jag höll på att vända och gå tillbaka när de kommer en man som typ rusar förbi mig. YES, don't loose him! Jag går efter. Kommer fram till en lång rulltrappa, en sån som finns på flygplatser. Vi gick på den och sen kommer vi fram till mera tunnlar. Herrejisses, vart för han mig?
Så tillslut står de där, tåget! lättad springer jag på och vi åker. En station.
Vafan, va de allt? Allt dedär springet för en station? Fan jag skulle ha gått.
Men nej, äventyret är inte över mina vänner. Jag kommer fram och går av tåget, nu då? Den ständiga frågan många turister ställer sig, ska man gå höger eller vänster? Jag gick höger, och höger var fel. Jag kommer upp vid grand hotel och börjar typ gråta. Ringer pappa och säger att jag är vilse och svettas som en galning och har antagligen feber. Han säger vart jag ska gå och jag springer runt som en iller. Tar världens omväg men jag kommer fram iaf.
Sen är det en väldigt lugn dag, jag lär mig inte så mkt. Får åka en hiss som är lika stor som min byrålåda. Fick frågan innan, har du cellskräck? "nää de tror jag inte!" Jag hade de. Fy fan i helvete va trångt de var. Men ja, alla va snälla.
De va en chill dag för scenarbetarna. Ljuset höll på och skulle kirra lite saker med lamporna som hänger ljusriggarna och jag fick hänga i uppehållsrummet med scenfolket. En gubbe satt och sov, en spelade spel på mobilen och en kille läste en tydligen rolig bok för han skrattade hela tiden. Jag satt och kollade på tv, väldigt nice. Jag gillart.
Imorrn börjar jag 10 och då blir de rep och sen ska man bygga om scenen. Vi får se om jag överlever.
/C
Dagen börjar med att jag vaknar av att pappa ringer och säger att jag ska vara där typ vid ett. Oki, jag känner mig sisådär. Men de är bara upp och duscha. Ingen som kan köra mig så jag tar mig en trevlig promenad till bussen, typ 20 min. Grejen är den att de hade regnat så vägen mellan åkrarna va inte lite lerig.. Så hejdå svarta skor och hej bruna. Fint.
Kommer så småning om fram till den stora staden. Hm, tunnelbana, buss eller gå? Jag är ju trots allt sjuk så de är bra att spara på krafterna. Så jag tar tunnelbanan. Messade med MrIsak som kan de där med tunnelbanor och han sa att jag skulle ta blåa linjen till kungsträdgården och de lät ju vettigt tyckte jag. Han sa att den låg långt ner men de kan ju inte vara så långt liksom. Jag hade mycket fel.
Jag kommer fram till tunnelbanan. Åker ner för en rulltrappa. Åker ner en till. Och sen en till. Sen en trappa. Då kommer jag ner till de blåa helvetet. Seriöst, de är såhär jag ser framför mig helvetet. Det är stockholms djupaste håla.
Jaha, inte en levade själv fanns de här heller. Vart ska jag? Jag höll på att vända och gå tillbaka när de kommer en man som typ rusar förbi mig. YES, don't loose him! Jag går efter. Kommer fram till en lång rulltrappa, en sån som finns på flygplatser. Vi gick på den och sen kommer vi fram till mera tunnlar. Herrejisses, vart för han mig?
Så tillslut står de där, tåget! lättad springer jag på och vi åker. En station.
Vafan, va de allt? Allt dedär springet för en station? Fan jag skulle ha gått.
Men nej, äventyret är inte över mina vänner. Jag kommer fram och går av tåget, nu då? Den ständiga frågan många turister ställer sig, ska man gå höger eller vänster? Jag gick höger, och höger var fel. Jag kommer upp vid grand hotel och börjar typ gråta. Ringer pappa och säger att jag är vilse och svettas som en galning och har antagligen feber. Han säger vart jag ska gå och jag springer runt som en iller. Tar världens omväg men jag kommer fram iaf.
Sen är det en väldigt lugn dag, jag lär mig inte så mkt. Får åka en hiss som är lika stor som min byrålåda. Fick frågan innan, har du cellskräck? "nää de tror jag inte!" Jag hade de. Fy fan i helvete va trångt de var. Men ja, alla va snälla.
De va en chill dag för scenarbetarna. Ljuset höll på och skulle kirra lite saker med lamporna som hänger ljusriggarna och jag fick hänga i uppehållsrummet med scenfolket. En gubbe satt och sov, en spelade spel på mobilen och en kille läste en tydligen rolig bok för han skrattade hela tiden. Jag satt och kollade på tv, väldigt nice. Jag gillart.
Imorrn börjar jag 10 och då blir de rep och sen ska man bygga om scenen. Vi får se om jag överlever.
/C
Kommentarer
Trackback
