God help us

jag har precis varit med om den värsta tågresan i mitt långa liv.

Jag åkte ju till Isak the helper efter skolan och får de lite för bråttom till tåget. När jag väl sitter på tåget, nöjd och glad, så hittar jag inte min telefon. Vafan. Den ligger vid datan i klassrummet. Helvete. Jaha okej, jag får väl leka invalid och inte ha någon kontakt med omvärlden.

När jag ska åka hem så tänker jag såklart inte på att jag bara har terminskort och ska åka efter klockan sju.... Tåget gick halv 7 så de va ju inga problem att gå på tåget, men när vi kommer till vh, ja då jävlar. Först så får jag en hjärtattack för att nynäståget inte står på perrongen när jag kommer fram. Kul, jag är fast i vh. Men nej, de hade bara inte kommit till perrongen än. Tåget kom, jag gick på, tåget åkte. Sen blev de inte kul. Jag tänkte först att jag kunde skicka sms biljett. Men nej, jag är ju invalid! Jag letade efter en bussremsa överallt men hittade ingen. Isak gav mig en remsa förut men de hade jag lånat till Tamina och hon hade såklart inte lämnat tillbaka den.
Så jag spenderar ca 20 min med att stirra ut i fönstret och lyssna efter någon som kommer gående och ropar "Gokväll, färdebevis tack!". Jag hörde i syne några gånger, handsvetten rann kan jag säga. Men när jag kom till typ segersäng och ingen hade kommit än så blev jag lugn. Nej, lugnare. Jag skulle ju på bussjäveln också,

Jag hittade en gammal remsa från stenåldern i min plånbok. Den skulle inte gå att använda men de va min enda livlina. När bussen kommer så sätter jag på mitt självsäkra fejs (som jag använder o så mycket) och klampar in på bussen. Tack och lov så kollar tanten knappt på kortet och jag är säker. Ni förstår verkligen inte hur skönt de va. Jag kunde leva igen.


Sälja den till statsmuseet kanske..

nu måste jag äta mat, de tar mkt energi att åka kriminellt på sl!

/C

p.s imorrn ska jag köpa plus-kort de första jag gör! d.s