There is no turning back for me

Nu har jag slutat på handboll. Vi vann matchen men de va inte min förtjänst. Hur man än vrider och vänder på det, hur många ord man får som ska uppmuntra, så känns det fortfarande tomt. Jag känner mig så nerslagen och osäker på ALLT. Jag ramlar tillbaka i mitt hål där man aldrig är säker, ta inga chanser. Hur tar jag mig upp nu? Orkar jag ens börja?
Antagligen. För de är de man gör. Man åker ner åt helvetes långt, och sen tar man sig upp igen. Synd bara att en liten del av viljan att ta sig upp försvinner när man har nått botten.

Det är pinsamt. Jag skäms.
Gonatt.
/C

Kommentarer
Postat av: jennie

men celleee... <3

2009-12-16 @ 22:33:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0