Midnattsloppet

Idag mina vänner. Idag är de dags. Jag har tränat hela sommaren för denna dag. Och för att jag trodde att jag skulle bli smal med vi vet ju alla att de inte kommer hända. Jag vaknade imorse och va supernervös och jag är fortfarande nervös.

Fio sa till mig för ett tag sen att de bara finns typ en backe på hela banan. Så jag har varit ganska lugn och känt att jag kan klara de. Men igår kom ju mamma hem och vi satte oss och kollade på banan och då började hon berätta att de va hur många backar som helst! De är ju mer backar än rakt för fan.

Så ja, jag är nervös. Jag vill inte att jag ska bli sådär trött och känna att jag inte orkar mer. För då ger jag typ upp. Jag är ganska bra på att ge upp. Men jag kanske inte gör de idag eftersom jag ska springa med 20000 andra.
nej nej nej nej. Jag vill inte.
Elin ringde, hon ska också springa. De är bra. Tror jag. Men hon är i en annan startgrupp så jag kommer antagligen inte se henne. De kanske är bra de också.
Mamma ska titta. Men hon kommer inte se oss för att de är många människor och alla har likadana tröjor på sig. Gröna är dom tydligen.

Jag vet inte hur jag ska springa. Jag vet att jag brukar springa ganska snabbt första minutrarna och sen hittar jag mitt tempo. Så gör inte Fio. Och jag vill väl springa med Fio. Så jag vet inte hur jag ska göra. Men hon sa att de är så många människor så jag kommer inte kunna springa snabbt i början. Så jag kommer komma i otakt och inte komma in i andra andningen. Då är jag körd. Om jag inte kommer in i den. Då dör jag.

Fan jag kommer dö. Jag vill inte dö idag.
Hejdå.
/C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0